helenaslantliv.blogg.se

Jag är en sån där människa som övertänker allt som händer mig och jag ska alltid försöka analysera ALLT. Det kan verkligen vara på gott och ont.

Men nu när jag faktiskt närmar mig 40 (btw hur sjukt är inte det), så inser man att allt som någonsin hänt i livet format mig till att bli just den människan som skriver dessa rader. Jag är ganska säker på att även dom sämsta sakerna som hänt mig även har någon positiv del i hur allting blivit i slutändan. Saker som kommer att hända i framtiden kommer såklart också påverka mig, kanske tom ändra mig. Men ändå är magkänslan att man kommer närmare och närmare att faktiskt snäva in vem man är. Kanske tom vem man i mångt och mycket kommer att vara i resten av livet. Jag känner att jag faktiskt var lite all over the place när jag var yngre. Men vem fasen är inte det?? Jag tror att mitt tonårsjag skulle bli förvånad om jag hade fått möta mitt vuxna jag. Ändå känns det så självklart vem jag är idag. Saker som var viktiga då bryr jag mig inte om för fem öre idag. Tror att en hel del av mina intressen idag fanns där även när jag var ung. Men då hade dom liksom inte fått chansen att blomma ut. Kanske att mitt livs viktigaste roll, att älska och ta hand om mina barn, inte fanns i tankarna på samma sätt när jag var yngre. Men det är nog rätt naturligt.

Nu vet jag att för mig handlar det om familjen, alltid familjen. Min man, mina barn. Tiden som jag får spendera med dom är värd allt för mig. Kanske är det därför som jag till slut landade i att vara hemmamamma på heltid, åtminstone för en stund. Ett beslut jag aldrig ångrat! Men jag förstår att det inte passar alla. 

 

Men familjen som jag växte upp med har också en enorm plats i mitt liv. All den där hungern och nyfikenheten som jag hade på världen som yngre. Den är verkligen som bortblåst. Det är klart att jag kan drömma om att se England och Skottland tex. Men att upptäcka allt det vackra runtomkring oss, upptäcka norrland, Sverige. Det lockar mig varje dag.

Ska jag må bra i mitt liv, då ska det även tillbringas med djuren. Hästarna har kommit att ta en enorm plats just för att det är en perfekt paketlösning för mental hälsa. Även om jag har en dålig period så finns hästarna där. Dom behöver motion, dom behöver omvårdnad och kärlek. Jag kan aldrig bara ge upp och isolera mig från omvärlden. Jag aktiveras utan att jag ens tänker på det som friskvård. Jag är ute i frisk luft och vacker natur. Jag förstår att det blev ett koncept att prata om att skogsbada. För herregud vad ljuset som silar genom träden kan falla vackert på varenda sak den lyser upp. Och doften av allt grönt som vaknar till liv efter en lång, mörk och kall vinter kan få det att spritta till i vilken kropp som helst.

Nu vet jag också att jag älskar växter, blommor och trädgård. Jag älskar att köpa saker som andra människor använt före mig. Och det får gärna vara gammalt.

 

Det känns som att livet har lärt mig att vara tacksam. Det känns verkligen som att livet är ett enda Ernst citat; I det enkla bor det vackra. Jag måste säga att jag ser mer och mer skönhet runt omkring mig ju äldre jag blir. Kan du känna igen dig i att åldern ändrat dig?

Det blir enklare för varje dag att veta vem jag är och vad jag vill. Men kanske att det finns nackdelar med det också, Kanske att det kan bli svårare att kompromissa?

 

Klockan har bara sprungit iväg, igen. Redan efter midnatt och ögonlocken känns tunga. Jag ska försöka göra det Skorpan redan gjort, krypa till kojs.