helenaslantliv.blogg.se

Med det så vill jag ha sagt att jag är OTROLIGT nervös inför måndagen som kommer. Vår underbara tös är så otroligt snäll. Hon har varannan dag som hon mest sover och varannan när hon mest äter. Jag blir lite bunden dagarna hon äter hela tiden. Men det är ändå inte mycket skrik eller sånt. Var väldigt annars med Alexander som var för tidigt född. Han hade ett enormt behov av närhet och gick aldrig att lägga ifrån sig. Alexander landar mer och mer i det här med att inte få ALL uppmärksamhet. Även om jag tror att vi ger honom enormt mycket kärlek och bus nu när vi båda är hemma. Så varför är jag egentligen nervös? Jo, bara för det enkla i att jag är EN person som ska räcka till för TVÅ underbara hjärtan som jag älskar över allt annat. Men det är bara att vänta och se hur det går. Jag ska njuta i 5 dagar till. Av att vara två föräldrar, dela på allt. Njuta av att ha tiden att ge till mina två guldklimpar. Njuta av att få en kram av maken när det behövs som allra bäst.

 

Man känner sig inte alltid i toppform direkt. Inte en dryg vecka efter en förlossning. Stygnen sliter lite. Man blöder som en stucken gris. Magen är verkligen som en bulldeg fortfarande. Vore verkligen supernice om den kunde ta ihop lite mera utan att jag ska måsta träna ihjäl mig framöver. Men jag kommer inte ihåg hur länge man kan hoppas på att den ska förändra sig själv utan något slit från min sida. Jag lär få ligga i för att få tillbaka någon vettig mage. Men sånt där får man knappt tänka på förrän man slutat blöda. Inte träna mage och sånt innan såret i livmodern läkt. Man vill inte göra det värre. Sen har jag dom hära bristningarna. Oj, säger jag bara! Dom såg nästan bättre ut när magen var stor. Typ ljusare då. Nu när magen är mindre så ser dom nästan mörkare ut. Mer synliga, suck! Men man kanske inte får klaga. Det är såklart värt det när jag ser min dotter. Men får jag välja så väljer jag min dotter OCH att vara utan dom ;-) När tankarna fastnar på allt som är mindre bra just nu så är det underbart att få krypa in i makens varma famn. Få en kram, en puss och bara ventilera alla tankarna. Vilken man jag har! Vilken pappa barnen har!

 

Imorgon ska vi igång och iväg hyfsat tidigt. En läkarkoll i Skellefteå, med lillan. Då ska vi passa på att göra några ärenden. På em ska jag till hälsocentralen. Kolla mitt blodvärde. Förlorade mycket blod under förlossningen och har senaste dagarna dragits med hemsk huvudvärk, trötthet och frossa. Så jag kollar upp att blodvärdet går åt rätt håll. Annars får dom väl hjälpa mig på något sätt. Men det kan ta lite tid att få till det så det är nog bara att ha tålamod.

 

Nu ska jag gå och hämta mig en chokladbit, något gott att dricka och vila en stund i soffan. Lillan sover, men ska nog strax ammas. Daniel är uppe och nattar Alexander. Lugnet före stormen?!