helenaslantliv.blogg.se

Det var precis vad jag sa till en vän idag. Och det stämmer verkligen. Jag tror att allting hade varit enklare då. Jag har varit jättetrött. Hela dagen. Ändå så är klockan midnatt nu och huvudet är sådär fullt av tankar. Sådär så att det är nästintill omöjligt att slappna av så pass att John Blund kan hälsa på. 

 

Alla som känner mig vet att jag/vi funderar en hel del på det här med boendet. Och att jag ändrar mig stup i kvarten. Men som det känns idag så känner jag verkligen att det inte är så konstigt. Först har jag och barnen en underbar dag. Vi körde in till samhället för att umgås med underbara människor och fina en kär vän  Att se Alexanders glädje och höra honom vara så nöjd över att få vara och leka med kompisar. Är det konstigt att man önskar att man bodde på gångavstånd så att han kunde få ha det sådär varje dag? sedan vet jag att maken skulle få mindre jobb. Stor skillnad på att ha tomt eller gård. Klart att jag önskar mindre jobb till honom.

 

Sedan kommer kvällen. Klockan är efter nio innan Isabella känns lugn och nöjd så att jag vågar mig ut. Tänkte egentligen bara ge min gamla tant lite kraftfoder och borsta upp henne. Men innan jag vet ordet av så sitter jag barbacka på hennes varma rygg och skrattar en liten runda. Helt plötsligt tänker jag att jag nog är pigg nog för att ge henne en timme på gräsmattan. Jag sopar ihop en massa skrot i ladugården. Jag fortsätter rensa i blombänkarna. Funderar på att byta ut några perenner som alltid blir drabbade av ohyra. Jag som hade lovat mig själv att inte köpa nya perenner när jag inte ens vet om vi ska bo kvar. Fortsätter med den jäkla vedhögen. Är väl tusan att den aldrig blir mindre.

Och vet ni vad...jag känner mig sådär hemma, lycklig. Så...jaha??? Vad är det bästa?

 

Hade tänkt lägga ut lite bilder, men idag fungerar det dåligt.

Inser att jag kommer att vara död imorgon, usch!