Första september, det känns som att hösten är här
Jag trivs med hösten. Mörkret kommer. Jag tänder ljus i hela huset på mina lediga kvällar. Det blir mer tillfällen att pyssla på inomhus. Trädgården tar inte alls lika mycket tid. Växtligheten kramar liksom ur det sista. Mina dahlior är i full blom. Det är magiskt fint att gå ut och plocka ihop en bukett till nära och kära.
Jag skulle inte tala sanning om jag skrev att man helt plötsligt har magiskt gott om tid för hästarna. För jag har ju faktiskt jobbat regelbundet, ca 80%, sedan jag började inom vård och omsorg och nu går jag faktiskt på schema. Men på något sätt har jag funnit en väg som funkar med jobb, det funkar med familj, det funkar för mig och det funkar för hästarna. Vi kör inte stenhårt direkt. Men mina 3 hästar rör på sig regelbundet. Vi promenerar, tömkör, riden och kör. Är så otroligt lycklig över flocken i mitt liv. Helt plötsligt så fann jag dom där hjärtehästarna, inte heller där jag förväntade mig att finna dom. Jag som bara för 2 år sedan trodde att mitt hästliv skulle kretsa kring nordsvensk brukshäst har ni inte en enda bruksnordis på gården. Istället fann mitt hjärta 2 st unghästar från travet. "Persikan" en varmblodstravare född 2020. Har såklart satsat vidare på "Olle", min kallblodstravare född 2020. Trivs så galet bra med dom så vi jobbar på i vardagen och tar hand om varandra.
Så vad gör det egentligen att det är höst? Tänd ljus! Kryp ner under filtarna! Eller gå ut i den vackra naturen. Håll dom du älskar nära dig. Ta en kopp te eller varm choklad! Lev livet! Njut!
