Livet ändras, man får helt enkelt ändras med det.
I drygt 3 år var jag hemma. Barnen, djuren och hemmet var det som jag la min tid och energi på. Men i början på det nya året så började jag och maken prata. Det hade varit en vinter som hade kostat ganska mycket mer än tidigare år. Elpriser, ökade priser på allt som hade med hästarna att göra, dyr bensin osv. Vi förstod också att betydligt dyrare kostnader var att vänta. Jag har alltid tänkt att det är bra att välja att göra en förändring hellre än att tvingas göra något akut och i panik. Tankarna var så många. En rygg som inte håller för vad som helst, en mage som kan krångla en hel del, ingen utbildning som hjälper till ett skonsamt jobb. Oron var stor. Vad ska fungera för mig? Vad ska jag duga till? Hur kan jag bidra? Tror att jag oroat mig länge och haft svårt att få tummen ur om inte livet helt plötsligt hände. Ett telefonsamtal från en vän...som mest på skoj kollade om jag var sugen på ett jobb som jag har noll erfarenhet av, tidsbegränsad anställning. Hon var helt säker på att jag skulle säga nej, hade tom sagt det till arbetsgivaren. Men...jag chockade tom mig själv och tackade ja. Helt galet! Min rygg reagerade absolut i början. Den var ju helt chockad, men det gick! Jag vågade kasta mig ut och det gick. När den anställningen tog slut så blev jag direkt kontaktad av nästa jobb, inom vård och omsorg. Med en bra känsla i kroppen bestämde jag mig för att chansa även på detta. Inskolades och fick vara timvikarie på dagtid först. Efter inskolningen fick jag också gå på inskolning till natten. Sedan jobbade jag 80% på schema i 8 veckor på sommaren. Jag trivdes så galet bra med jobbet i sig och med mina fina kollegor. Hade sådan tur att det behövdes mera så jag har gått på schema från mitten på juni och jobbar sista veckan på schema denna vecka. Vem kunde tro detta när jag i början på året gick runt och oroade mig för vad som komma. Kroppen har klarat sig otrolig bra. Stoltheten och känslan. Nu återgår jag till att vara timvikarie. Håller tummarna för att få några nätter varje månad.
Då vi valde att bygga ett nytt hus och få stora lån så visste vi också att vi skulle låsa fast vår tillvaro till viss del. Behövs en hel del inkomst för att dra runt alla kostnader. Speciellt med dagens bolåneräntor. Jag gissar att det är fler i samhället som fått känna på alla ekonomiska förändringar.
Men att få bo här, i drömhuset, det är värt kampen! Jag skulle kunna välja att ha mindre hästar. Men det är djuren som sätter guldkanten på tillvaron. Det är djuren som får mig/oss att må så bra.
Mycket vatten har runnit under broarna sedan mitt förra inlägg. Min älskade Ariel (unghästen som jag haft sedan hon var 6 månader) gick tyvärr bort i ett fruktansvärt kolikanfall under våren. I den mörka sorgen valde jag att ta ett helt galet beslut, men som blev så otroligt bra. Jag kastade mig ut i det okända och chansade och köpte en unghäst som jag aldrig träffat. Vilken jackpott han blev i mitt liv. Han heter Stackbos Oliver och är en 3-årig valack. Kallblodstravare som aldrig passade perfekt på travet. Vilken jäkla tur för oss då han passar helt perfekt hos oss. Lägger in någon bild på min älskling.
Nu när mitt schema är över och timvikarievintern tar vid så tänkte jag att det passar bra med en nystart. Kanske även på bloggen. Ser framemot lite mer tid och ork för familjeliv. Ser framemot vinterpyssel på gården och inomhus. Sitter redan och peppar som en galen inför julen. Tur att jag har barn som tycker att det år så roligt med Halloween annars hade det nog varit risk för julpynt redan i slutet på oktober. Ska bli underbart med mera tid och energi för djuren också.Det är riktigt kul med hästlivet just nu. Vi lär känna varandra, vi utvecklas, vi hittar platserna i flocken. Snart ska jag krypa till kojs och jag hoppas på att sova riktigt länge imorgon då jag gör mina sista schemadagar fredag- och lördagnatt.
Hoppas att ni alla får en fin fredag!
